Loggan på stenblock

Här kommer vi successivt att lägga in lite lyrik och poesi och annan djup kultur som du kan deklamera och briljera med i olika sociala sammanhang.



Lagom till den "syttende mai" sjunger vi upp oss och tränar på nedanstående hyllning till vår broderfolk i väster:
Notera att det är genierna Hasse å Tage som skaldat.

Norgevisan
Moltas Eriksson and Helmer Bryds Eminent Five Quartet
 
Det sägs ju att man inte ska generalisera
och säga till exempel att Tyskland ej är bra.
Det ska man inte heller
i allmänhet jag tror,
men detta gäller inte om
det land där norrmän bor.
 
Norge, Norge, det är ett ruttet land.
Norge, norge, ett jävla rövarband.
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.
Så om du ser en slisk
och han stinker rutten fisk
är han utan tvivel norsk.
 
Ja, norrmän är förskräckliga,
så fula och så små.
Med slipsar som är äckliga
med norska blommor på.
Dom larvar sig och sjåpar sig
och joddlar och står i.
Man frågar sig när man dom ser:
hur korkad kan man bli?
 
Norge, Norge, det stiger aldrig frem.
Norge, Norge, med de tusen hjem.
Norge, Norge, du skamfläck på vår jord.
Känn det står en stank
ända ut till Doggers bank
från ditt norska smörgåsbord.
 
Man borde ge en riktig smäll
åt Norge som nation,
för att dom har så fula fjäll
och taskig folkpension.
Dom gör ju inga bilar
och cyklarna är kass
och deras store ende skald,
han heter Peter Dass.
 
Norge, Norge, är världens sämsta land
Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand.
Norrmän, norrmänn, det folk som Herren gav
en hopplös håg och en panna som är låg
så att hatten ramlar av.

/ Hasse å Tage

Och här några tänvärda rader av
Anna-Maria Lengren (1754-1817)

Tre älskarinnor har jag mist:
Den första blef af döden slagen,
Den andra genom svek och list
Af en rival ifrån mig tagen...
"Än då den tredje" - frågar du -
"Hvar blef väl hon?"
Hon blef min fru...

Den absolut bästa sommarvalsen. Släng er i väggen både Taube, Dahlquist och Lundell. Det är ju så här den svenska sommaren är:

Vals om sommaren

 
Nu är den förbannade sommaren här,
en obeskrivlig plåga.
Svettig och dammig och slö och tvär,
torteras jag av sol.
 
Hur sommarn kan vara så populär,
det är för mig en fråga.
Jag pustar och flåsar med stort besvär
bland sippor och viol.
 
Fan vad jag plågas och lider,
huden är rödbränd och svider.
Svedan är värst bak på ryggen.
När solen gått bort kommer myggen.
På dagarna får jag sviter
av småkryp som stinger och biter,
spyflugor, humlor och bromsar och myror och getingar.
 
Törsten är olidlig, ölet ljumt
och maten står och surnar.
Sommarn som skalderna jämt berömt
får gärna bli till höst.
 
Blekfeta kärringar på var strand
är gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass.
 
Vi badar i avloppsbrunt vatten,
får maskrosor uti rabatten.
Luften den stinker av tjära,
vad mer kan Carl-Anton begära.
 
Om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar.
Drömmen vi drömde om sommarn i vintras
var alltför falsk.
 
/Bengt Sändh



Vi kan inte, och vill naturligtvis inte missa lite poesi av öns egen son, Lasse Dahlquist. Dessutom firar vi att han skulle fyllt 100 år under 2010. Grattis Lasse!

De´ e´ dans på Brännö Brygga
Text & Musik: Lasse Dahlquist
 
Koss va´ de´ vimlar av segel i da´
E´de´ kappsegling? Nä, de´ e lörda´.
Ja vesst, då förstår jag vatt pojkarna ska´
Dom har änna som ledi´t i da´.
Där seglat Kålle med kubben på svaj
Hej på dej dö! Hur har du det själv då?
De´ e´ tjo vad de veftar, kom med om du vill
Ja, du vet la var vi lägger till?
 
Refräng:
De´ e´ dans på Brännö brygga
en gammal och kär tradition.
Fullt med publik
och trevlig musik.
Ja va´ var en vals utan dragspelets ton.
Och en dans på Brännö brygga
är för många ett stort äventyr
där är glädje och fest
Se där ute i väst
blinkar Vinga fyr:
 
Omkväde:
Från Vinga Sand (Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk)
hörs in till land (Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk)
blandat med dragspelslåt
dunket från en fiskebåt.
Dansen den går (Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk)
Hjärtat det slår (Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk)
Slår för en liten vän
och för Bohuslän.
 
Ada och Beda och Kålle och ja´
tar en vickning i ruffen på "Flory"
och "preppen" den hänger i tamp, som den ska´
men i sällskap med "trallallala"
Kålle som är på ett prima humör
elegant bjuder upp med ett: "Ska vi?"
och med Ada i famn går han in för en dans
som om tyngdlagen alls inte fanns
 
Refräng och omkväde


Morfar har berättat
Text & musik: Lasse Dahlquist

Solen i havet försvinner
Rodnande himmelen brinner
Stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr.
Blånande skymning dej tänder  
Hjälpande armar du sänder
ut över havet mot sökande skepp som mot hamnen styr.
Hör hur vinden klagar
känn hur det doftar av tång.
Se hur vågen jagar.
Lyssna till Västkustens sång
Morfar har berättat om skepp som har seglat i kvav
om bragder av män som har kämpat sitt liv,
emot storm och hav.

Sköljda av fräsande sjöar
ligger ett pärlband av öar
Styrsö och Donsö och Känsö och Brännö, jag älskar er  
Stormiga minnen ni givit
solljusa dar jag fördrivit
badat och fiskat och kajkat i båtar på pojkmanér
Nere vi Helena stod jag när lotsarna kom
Lika trygg i bena var jag som en utav dom
Morfar har berättat fantastiska saker för mej
Om Lasse i Gatan som ännu i stormnätter
visar sej

Slutkväde:
Elden i spisen har slocknat
utanför nattmörkret tjocknat
Endast en blinkning, ett vänligt ”god natt”
Ifrån Vinga fyr.



När det lider mot jul är det åter dags att läsa in oss på

Vanten, av Doktor Rudberg

Midvinternattens köld är hård.
Stjärnorna knastra och flamma.
Allan sover i enslig gård,
samma gör Allans mamma.
Månen vaggar sitt tysta barn,
katten hänger i mammas garn,
snön ligger still på taken.
Tomten fryser om - händerna.

Står där och fryser vid lagårdsvägg,
räknar de ynkliga slantar,
snor sina händer i lusigt skägg,
önskar, att han hade vantar.
Står där och grubblar, men vet ej vad
vantar kan kosta i närmsta stad.
Tänker så han skallen kan spräcka;
Undrar om slantarna räcka?

För sin hand genom flottigt hår,
andas i valkiga näven,
står och stampar med stela tår,
ty han fryser om fötterna även.
Står och huttrar i nordanvind,
stryker en hårdfrusen klump från sin kind,
fryser så ända till märgen
och verkar förfrusen till färgen.

Går till kylskåp och skafferi,
nallar av alla faten,
dricker ur flaskan med konjak i,
ja, god är julematen.
Skinka och konjak är nog all right,
men tomten tänker på Fahrenheit,
som biter i handen och kinden.
Tomten sin kos styr mot vinden.

Går till den vrå där hans grötfat står,
sätter sig ned till att spisa.
Huttrar och skälver, och tänderna slår
mot läppar som vindarna isa.
Blåkalla kinder, svartfrusna tår,
isbark på ryggen och rimfrost i hår,
och i stjärnornas frostiga glitter,
han fryser ihjäl där han sitter.

/Bengt Sahlberg


Musen
Alfred
© BSMWS 2005-2019